Har du mans, eller?

Förtryckta män är mycket bittra
över kvinnans övertag.
Ensamma i kör de twittra,
över nätet natt som dag.

Man höre mannens djupa stämmas
klagosång och sorgetjut:
Varför måste mannen hämmas?
När får vilden komma ut?

Jag som bara ville ligga
- jagas som ett skadedjur!
Honan som så lätt kan trigga
hånler åt mig i min bur.

Inte kan man ens få titta
ner i skåran på en byst,
utan att nån jävla fitta
smäller till en, helt oschysst!

Pojkbarn är ej längre grabbar
- lär dig sitta tyst och rar.
Redan dagisfröken sabbar,
snart finns ej manligheten kvar!

Jag vill ju bara få besannat,
att jag som man är mera värd
än en jävla massa annat
pack som ryms i våran värld!

Och det är synd om alla blattar,
det är synd om man är gay,
och synd om alla jävla knattar
och om varenda jävla tjej.

Men ingen enda människa fattar
en svår och hemsk och bortglömd grej:
Jag lider svårt av fruns hängpattar
och mens, men vem bryr sig om mej?

Ni som svassar runt i klackar,
mot oss för ni nu ett krig!
När man snällt för maten tackar
hör man "diska efter dig!"

Plötsligt kan en man få nobben,
duger inte längre till,
båd' i sängen och på jobben
för att kvinnan kräver drill.

Ändå är det kvinnan som dom
ömkar jämt och fjäskar för
- hon som tjatar jämt på mig som
degraderats till massör.

Klaga, nej, det får man alls ej
för då är man visst en gris!
Bara för man bryr sig om sig
- vi borde ha ett eget BRIS.

Måhända är det för att tjejer
lever livets glada dar,
som bitterhet och såna grejer
passar bäst en riktig karl!