Ett litet inlägg i debatten om våra medfödda könsegenskaper

Enligt allt man hör har ju vi kvinnor inte utvecklats så mycket sedan stenåldern. Om vi hade utvecklats, då hade vi inte varit där vi är idag. Då hade vi också klarat av männens svåra och viktiga yrken och inte behövt göra samma lågbetalda eller obetalda arbeten som vi gjort i hundratals år, eller hur?

Matematik och logik är saker som vi kvinnor är dåliga på, teknik likaså, och att styra och fatta beslut klarar våra små hjärnor inte av. Se er omkring bara; hur många kvinnor ägnar sig åt sådana yrken? Inte så många nej. Och tur är väl det, för hade man satt oss där hade vi nog bara kliat oss i huvudet och inte vetat varken ut eller in.

Många kvinnor försöker sig på konstnärliga banor, i den felaktiga tron att det skulle vara ett kvinnligt begåvningsområde. Men att skapa musik, göra film, måla tavlor, skriva poesi och annat sådant, är i ärlighetens namn inte alls skapt för att göras av kvinnor. Se till exempel på din egen skivsamling: har du mest musik av duktiga män eller av virriga tjejer? Kvinnor kan inte göra musik, det är alldeles för komplicerat och kräver en helt annan hjärnuppbyggnad än den vi kvinnor fötts med.

Allra värst är det kanske när vi ska göra humor. Nej, humor och komik är alltför komplicerat och civiliserat för att en kvinna ska kunna skapa det. De enda som kan tycka att kvinnlig humor är rolig är väl möjligtvis vi kvinnor själva, men så är vi ju också apor som inte begriper bättre.

Ända sedan stenåldern har vi kvinnor varit bra på och gjort exakt samma saker: ta hand om barn och hem, och bli befuktade. Ja, ni minns väl hur vi på stenåldern satt i grottan och ammade vår avkomma i väntan på att våra allt mer utvecklade män skulle bli klara med att uppfinna elden, hjulet, jordbruket och allt det där andra som i längden tog oss dit vi är idag.

Vem kan kräva av en gyno sapien att hon ska klara av något mer avancerat än det hon alltid gjort och kan så bra? Det är inget fel med det. Vi är ju helt enkelt skapta för att föda barn och sånt där som ligger djupt begravet i våra gener och anlag. Det är inget att skämmas över tycker jag!

Därför blir det så svårt för mig att förstå vissa krav som ställs på oss idag. Trots att vi, av allt att döma, är apor rent intellektuellt, så ska vi dölja det och skämmas över det genom att raka bort allt hår vi har och försöka gå upprätt så att våra bröst petar utåt.
Ja, fast vi egentligen skulle trivas bäst i en grotta eller kanske ett trevligt klätterträd, måste vi klä oss i trånga och obekväma kläder och gå fint med svängande höfter och våra apfötter i trånga skor med klackar.

Till råga på allt ska vi måla våra apansikten med färger och klet till oigenkännlighet.
Då måste jag fråga mig: vill ni män inte ha oss som de apor vi är? Om ni behandlar oss som lägre stående varelser, med lägre intelligens och varande av en helt annan djurart, varför får vi då inte vara det helt ut?

Bara en liten undran.

Med vänliga hälsningar,
Femilia Mansson, hemmafru och biologist

Obs! Femilias text är skriven med hjälp från en man, eftersom en kvinna självklart inte hade kunnat författa en så här pass svår och viktig text själv.