Julens värstingar

En gång i tiden offentliggjorde jag en lista över mina tre favoritjullåtar.
Nu när det närmar sig min tjugoandra jul här i livet, så vill jag inte vara sämre. Eller möjligtvis lite sämre.
Jag tänkte nämligen ge er min Sämsta Jullåtlista den här gången. Och i år är det fem bidrag som tävlar!
Ack, så många bidrag som knuffas om att få plats på denna lista. Men endast fem stycken är anskrämliga nog att få vara med.

Dessa fem är, efter moget övervägande, som följer
På femte plats:

Merry Christmas, Happy Holidays - N'sync
Egentligen en ganska harmlös poplåt med charmiga nittiotalsvibbar, men den tar ju för fan aldrig slut! Och den är som en bubblande knäcksmet av alldeles för mycket onyttiga ingredienser som liksom aldrig tar nån ny vändning utan bara tjatar på i samma lama spår i fem minuter. Efter ett tag blir det påfrestande. Videon är dock sevärd för sina gammeldags specialeffekter.

På fjärde plats:

Do they know it's christmas? - Band Aid
Okej. Någon snubbe fick en behjärtansvärd idé om att hjälpa alla svältande barn i Afrika, och vem kan rimligtvis ogilla detta? Svar: Jag.
Det är en helt okej låt och en god tanke. Det som stör mig är texten. Det är möjligt att jag tolkar den för bokstavligt, men (nu kommer jag till saken): Nej, de svältande barnen vet inte att det är jul, och jag tror fan inte att de bryr sig heller. Det luktar amerikansk gråtmildhet av sorten "bara de där stackarna i sina hyddor får ta del av vår civiliserade kultur så blir allt bra". Bara vi skickar ner den feta coca cola-tomten med en skål risgrynsgröt till de små negerbarnen så kan vi i västvärlden luta oss tillbaka bland våra perverst överfyllda julbord och tragikomiskt enorma julklappsberg och glömma allt det där tråkiga som händer i andra delar av världen, året runt.

På tredje plats:

Jag såg mamma kyssa tomten - Troll
Jag fick vattkoppor varje gång jag hörde den här låten som barn. Kanske för att jag själv tvingades sjunga denna visa ur ett barnsligt perspektiv, men skriven av nån självbelåten vuxen som älskar barn på samma sätt som ensamma rika tanter älskar sina ohälsosamt feta husdjur.
Den är så löjligt gullig med sina family values och små söta barn som inte förstår vuxensaker. Och samma jävla historia ska envist sjungas två gånger. "Tänk om våran pappa kommit då!" Ja, jag önskar fan att han hade gjort det, så det blev ett slut på den eländiga solskenssagan. Det jag hade svårast för var kanske den tillgjort barnsliga rösten.

På andra plats:

All I Want For Christmas Is You - Anges och Måns
Låt mig förklara: Jag har aldrig tålt Agnes. Ni vet, Agnes från Idol. Jag får utslag av hennes superstajlade röst, hennes superstajlade utseende och hennes superstajlade musik.
Denna ljuva varelse valde för nåt år sen att göra en duett med sin manliga like, mr perfect Måns Semmelröv. Som om inte denna skräckinjagande perfekta kombo var illa nog i sig, valde de att dedikera sin kletiga lover-cover till snobbsveriges variant av H&M; klädkedjan MQ. Likt ett nyförälskat par i en Barbie och Ken-berättelse hånglar de loss i nån slags moderiktig outfit och självbelåtenheten är fullkomlig. Urk.

PÅ FÖRSTA PLATS (och det är välförtjänt):

Jul Jul Jul - Alice Svensson och Alexander Pärleros
Denna video är det ultimata beviset på att vissa tror att man kan ursäkta de mest anskrämliga musikaliska katastrofer om man bara stoppar in söta tjejer i underkläder i videon.
Jag antar att det även blir ett bevis för att stackars Idol-Alice har alldeles för dåligt omdöme för sitt eget bästa.
Vad är det då som är dåligt?
Ja, låt mig säga så här: det blir ingen julklassiker av den här ramsan precis. Hade den varit skriven och framförd av en femåring hade säkert svenska hjärtan blidkats, men av allt att döma är det vuxna människor som kläckt ur sig de häpnadsväckande obegåvade textraderna "Ge mig mera jul jul jul, det ska vara kul kul kul". Gång på gång. Nej, det blir inte bättre för att man upprepar en usel låtrad. Och inga söta tjejer och killar i bar överkropp i världen kan rädda en fullkomligt meningslös melodi som inte har någon som helst finess någonstans.
Texten är dessutom obegriplig. Och det blir smärtsamt tydligt hur någon koreograf fick en vision om hur lättklädda ungdomar i tomtekläder skulle dansa och leka i en studio fullproppad av julpynt, och genomförde sin idé utan att ta hänsyn till att det viktigaste i sammanhanget ändå vore att ha en låt. För det finns ingen låt. Det finns en sörja av melodisnuttar, hafsigt ihopklistrade med en märklig refräng som inte skulle fått godkänt av en lågstadielärare.

Hoppas ni hade en onjutbar upplevelse av dessa bedrövliga musikaliska julklyschor!
Kram och hej så länge.