Med jämna mellanrum blossar min "jag ska jobba inom vården"-mani upp. Och när jag har en mani, så är det ungefär det samma som att jag lite slött funderar på någonting och kanske uppnår såpass mycket extas att jag vickar lite på tårna.
Hur som helst. Min "jag ska jobba inom vården"-tanke grumlas lite av det faktum att den som jobbar inom vården måste göra en väldig massa andra saker än just det som jag finner intressant inom vården. Det jag finner intressant inom vården är inte helt enkelt att bena ut men jag tror det handlar om att laga saker. Ungefär samma känsla som när du tvättar händerna efter att exempelvis ha grävt i jord, och ser hur vattnet som rinner mellan fingrarna får en helt ny färg och du erfar känslan av att göra något smutsigt till rent, skilja svart från vitt, en närmast högtidlig sak.
Jag fascineras av att man kan laga ihop ett stort, öppet sår som gråter av blod och var, där huden slamsas och allt är i kaos - att denna oreda kan redas ut, kan läggas tillrätta och tvättas ren igen, kan växa ihop och återvända till så gott som sitt ursprungsstadie.
Därav min "jag ska jobba inom vården"-mani, som grumlas av det faktum att vården också kräver hänsyn till patientens alla infall och den otäcka risken att man gör fel och drar på sig en Lex Maria-anmälan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar