Den svenska kungafamiljen är en av de äldsta underhållningsbranscherna i Svea Rike. I alla tider har denna familj symboliserat det lyxiga i vardagen, det sagolika i verkligheten och det absurt ojämlika i samhället. För många herrans år sedan innebar jobbet som Kung att man kunde göra och bestämma lite som man ville. Nu för tiden innebär jobbet att man inte får bestämma någonting och helst inte heller yttra sig om något.
Ända sedan det blev lagligt att kritisera kungahuset och dess existens (vilket inte skall förväxlas med att kasta tårtor på dess medlemmar - det kan stå dig dyrt) har debattens vågor gått höga utan att någonting egentligen har ändrats. En stor del av svenskarna tycker att kungahuset känns ungefär lika fräscht som ismannen Ötzi, medan en annan del anser att världen skulle bli lite tråkigare och lite tommare om det inte fanns en vinkande drottning och en sammanbiten kung att titta på i tv-rutan lite då och då.
En tredje del består antagligen av folk som helt enkelt inte bryr sig, eftersom kungafamiljens reella makt är så obefintlig att det varken gör av eller till om de vinkar eller ej. Och skattepengarna ska ju in ändå, oavsett om de går till sessans nya lya, en pansarvagn till försvaret eller Gröntoftabygdens gamla folkskolas bevarande.
Om den här gruppen hade brytt sig lite mer kanske kungafamiljen varit ute på gatorna och sökt jobb på hamburgerrestauranger för glatta livet i detta nu. Men antagligen har den här gruppen annat för sig, som till exempel att skriva på olika internetforum om hur meningslöst det är att engagera sig i något eftersom det ändå inte gör någon skillnad.
Nåväl. Det svenska kungahuset består idag av en kung, en drottning och deras tre vuxna kids. Den äldsta av dem tjänar som perfekt exempel på den duktiga flickan som kämpar på med leendet och hållningen och de korrekta uttalandena och de lagom eleganta klänningarna och det hårda arbetet och allt det andra som hör en duktig flickas vardag till.
Hennes yngre bror är totalt menlös och har aldrig gjort något minnesvärt. Den yngre systern har en förkärlek för så kallade dekolletage, dvs småporriga urringningar, vilket givit henne en viss uppmärksamhet i pressen, men det är också allt.
Mor till de tre välartade barnen är en evigt leende tyskbrytande kvinna med det lyxiga namnet Silvia, som är expert på att med ett plågat ansiktsuttryck hålla med sin make som det anstår en god hustru - oavsett vad han gör eller säger.
Så här långt ser det väl ganska bra ut, det är som ett kungahus ska vara. Prydligt, stiligt, tjusigt och alldeles, alldeles jättetråkigt.
Men. Varje familj har sitt svarta får. Varje dokusåpa måste rymma en bråkmakare, strulputte, krångeljöns. Inte ens Svensk Damtidning klarar av att fylla ut sina sidor om ingen i kungahuset lägger manken till och skapar lite skandal.
Och det är här familjepatriarken, den ofrivillige monarken, hans majestät konungen, knugen, Tjabbo - kärt barn har många namn - kommer in i bilden. När de andra i familjen duktigt läst sina skolböcker, festat med vett och sans, dejtat någorlunda ärbara rikemansungar, besökt de silvergruvor, bilfabriker och handikappboenden som de bjudits till och - kanske viktigast av allt - haft vett att hålla lite käft, har kungen varit precis lika duktig på att stamma, stava fel, festa för mycket, hemligdejta fel människor, ha polare i fel umgängen, köra sina bilar för fort, bli lite för imponerad av diverse diktatorer världen över samt inte minst kläcka ur sig dumheter på löpande band.
Kungen är helt enkelt en vandrande katastrof, en skamfläck för alla väluppfostrade rojalister och en enda stor reklamkampanj för att avskaffa monarkin - om det inte vore för en viss detalj: skandaler säljer.
Alla som har hållit på med böcker, film eller andra former av historieberättande, vet att man behöver en konflikt för att fånga sina tittare och läsare. Och kungahuset är, hur hämtat ur vår verkliga värld det än är, en slags saga. Varje gång en ny pinsam kaffeflickshistoria nystas upp, och varje gång kung Carl Gustaf påpekar vikten av att svenskarna för klimatets skull kör lite mindre bil så att kungen själv kan köra lite mer bil med gott samvete, så skäms rojalisterna ihjäl och kvällstidningsjournalisterna dreglar så att trycksvärtan i blaskan löses upp och bildar en enda svart pöl av ord.
Snart kommer en ny undersökning som visar hitten och ditten om svenskarnas förtroende för kungen & c:o och republikanerna får en sällsynt och segerviss minut i rampljuset där de, likt fanatiska domedagsprofeter, än en gång förgäves utropar kungahusets fall.
Inte sjutton faller kungahuset.
När mannen känd från enkronan avslöjades ha gjort något så ofint som att besöka strippklubbar skapades en grupp till stöd för densamme på facebook. Sidan har i skrivande stund 135 342 gilla-markeringar (för er som inte vet; att "gilla" en sida är ungefär som att säga "jag håller med!" om någons påstående). En sida som alltså enbart gäller just kungens eventuella förehavanden på denna eventuella klubb som eventuellt hyste en och annan sexuell situation (ordet "eventuell" används av hänsyns till hans majestät konungen, då denne inte säger sig minnas riktigt hur det verkligen var med den saken).
Kanske är det just det faktum att kungen inte är perfekt som gör att människor gillar honom. Denne klumpige, strulige man som blivit expert på att trampa i klaveret utan att ens förstå vad han gjort för fel kan upplevas som en skönare och sundare förebild än den övriga kungafamiljen, som glittrar ikapp och gör allt enligt regelboken.
Kanske är det så att kungen ses som en ofrivillig komiker snarare än ett statsöverhuvud; en lite rikare variant av Papphammar, en kejsare utan kläder, en kung som blivit folkets gycklare.
Som sådan är han allt för ömkansvärd, klumpedunscharmig och harmlös för att behöva avsättas i en - om än inte så blodig - revolution. På samma sätt som vi är benägna att älska imkompetenta och självupptagna män som Homer Simpson eller Kurt Olsson så länge de är clownartade karaktärer i en tillskruvad fiktion, kan vi känna sympati för denna vår kung, som vi ser mer som en påhittad figur än som en verklig människa som bör ställas ansvarig för sina handlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar