Apropå hen

Jo, jag tänkte berätta om mitt nya ord som jag har kommit på.
En könsneutral blandning av tjej och grabb: tjabb.
Böjningar: Tjabben, Tjabbar.
För att grejen och grejer inte låter lika bra.

As-svårt ju

Om jag skriver det här så kommer alla veta. Men ingen kommer fråga.
Men alla kommer veta. Fast det är ändå ingen som läser här.

Jag listar mig själv, prickar av mig själv och det har gått fyra år nu. Fyra år!
Det är märkligt. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att vara som alla andra,
men sen jag fick veta att jag inte var normal har jag varit nästan fixerad vid att jag
måste bli normal.
Det är nu fyra år sedan. Juni -07. Förvirring 4-ever in my <3.

Vrider som en mask

När man håller på med något som bara dras ut och blir oövergripligt och aldrig kan ta slut eller närma sig slutet. Det är alltid nån flik som sticker ut - ungefär som att stryka kläder med alla skrynklor som inte går bort, man stirrar sig blind och kan inte begripa.
Det är för varmt i rummet, man sitter obekvämt, ont i röven, det kliar alltid någonstans, fötterna är för svettiga, kläderna sitter för tajt. Hundra ursäkter för att få känna att det är obekvämt.
Jobbigt jobb. Kan man slippa undan? Nej. Man kan skjuta upp, ibland blir man tvungen att gå ut för att komma tillbaka med ny kraft eller nya ögon. Det blir inte så nytt, det är samma gröt som inte går att hitta någon mandel i.

Så är det att skriva. Bah. I synnerhet nu. När det är nytt, jag vet inte vad som krävs eller väntas. Har ingen aning om formatet eller någonting. Känns som ögonvitorna rullar fram när jag tittar på min text, ungefär. Puh.

Tiden och tillvaron

Avdelning Så fungerar jag:
9-19: glor i väggen. 21-22: städar hela köket.
Jag tror att ett av mina största problem är att jag har för mycket tom tid. Det finns ingen som helst anledning att göra någonting just nu, som kan göras en timme senare, eller rentav imorgon.
Hopplöst att ha det så här. Man kan tycka att fyra års "träning" borde lärt mig att ta vara på tiden och organisera min tillvaro, men då behöver man ju träna på det också. Jag är inte typen som tränar på saker om det inte finns en väldigt bra anledning, typ "det gäller livet".
Så hur går jag vidare med denna lite halvlama insikt?
Jag funderar på om det finns något fiffigt sätt att fylla min vardag med saker som slukar tid, till exempel gå på Friskis. Dock kommer jag inte på något mer än just Gå på Friskis och jag kan ju inte gå på Friskis jämt. Speciellt inte nu med nya, nedbantade sommaröppettider. Jag får fundera.

Blod och vård

Med jämna mellanrum blossar min "jag ska jobba inom vården"-mani upp. Och när jag har en mani, så är det ungefär det samma som att jag lite slött funderar på någonting och kanske uppnår såpass mycket extas att jag vickar lite på tårna.
Hur som helst. Min "jag ska jobba inom vården"-tanke grumlas lite av det faktum att den som jobbar inom vården måste göra en väldig massa andra saker än just det som jag finner intressant inom vården. Det jag finner intressant inom vården är inte helt enkelt att bena ut men jag tror det handlar om att laga saker. Ungefär samma känsla som när du tvättar händerna efter att exempelvis ha grävt i jord, och ser hur vattnet som rinner mellan fingrarna får en helt ny färg och du erfar känslan av att göra något smutsigt till rent, skilja svart från vitt, en närmast högtidlig sak.
Jag fascineras av att man kan laga ihop ett stort, öppet sår som gråter av blod och var, där huden slamsas och allt är i kaos - att denna oreda kan redas ut, kan läggas tillrätta och tvättas ren igen, kan växa ihop och återvända till så gott som sitt ursprungsstadie.
Därav min "jag ska jobba inom vården"-mani, som grumlas av det faktum att vården också kräver hänsyn till patientens alla infall och den otäcka risken att man gör fel och drar på sig en Lex Maria-anmälan.

Frukostens vara eller icke vara

Förr i världen, då var jag bra som sjutton på att äta. Som liten skit åt jag helst inte alls (vilket kanske resulterade i att jag för resten av livet fick vara liten och klen, men det kan lika gärna vara genetiskt arv från släkten Göransson), men i mellanåldern (mellan liten skit och stor skit) var jag en baddare på att äta. I synnerhet frukost. Där andra klagade över att de inte hade matlust på morgonen, hade jag frukosten som enda ljuspunkt i den mörka insikten att jag varje dag måste ta mig ur drömmen och ut i kalla vakenheten. Frukost var min grej. Jag åt gärna frukost flera gånger om dagen om det gick. Inga problem. På morgonen slank det ner utan problem, åtminstone två, tre mackor, som minimum efter en tallrik fil, gröt, flingor eller vad det nu kunde vara.

Men nu. Nu har jag banne mig gått och blivit som alla andra. Vaknar, går upp, häller i mig lite mjölk och flingor och plockar ytterst motvilligt fram en bit bröd, innan jag lägger tillbaka det i påsen och bestämmer mig för att jag får äta en tidig och/eller rejäl lunch istället.

Jag som så malligt klandrade alla frukostknusslare med att frukosten minsann är dagens viktigaste mål. Nu har jag fått så jag tiger. Någon frukostlust infinner sig inte längre.

RECEPT! RECEPT! Ta del och känn lycka.

Som av en slump hade jag både maizena och vegansk färskost hemma, jag som inte brukar använda så pass avancerade produkter. Ej heller brukar jag följa recept, eller bestämma i god tid vad som skall ätas, men idag minsann!
Nu ska jag förklara för er hur man grejar sig en vegansk potatisgratäng på färskpotatis, med ett gäng linsbiffar till:


GRATÄNG A LA FÄRSKPOTATIS
3 port. eller så

Koka 1/2 kilo skrubbad potatis och låt den sen svalna. Sätt ugnen på 225 grader.
Skiva 3-4 tomater och 1 squash tunt, och salta squashskivorna för att driva ut vätskan.
Smörj en form med margarin, skoja runt lite med skivad potatis och de andra skivade grödorna i trevliga små lager.
Koka upp 2,5 dl havregrädde och blanda ut med 2 msk maizena. Klicka sedan i vad som ser ut att vara ca 50 g Tofuline färskost. Blanda och gegga.
Häll såsen ovanpå de skivade och lagrade grödorna i ugnsformen och grädda i sisådär en 20 minuter. Gör inte som jag och glöm att dekorera med färsk timjan :(


BIFF A LA GRÖNLINS
Sju stycken eller enligt tycke och smak

Koka i en annan kastrull 3 dl gröna linser med en tärning buljong.
Linserna tar ca 30-40 minuter att bli mjuka.
När linserna är klara - häll av vattnet och ös ner i exempelvis en matberedare eller mixer. Blanda ner nån näve solrosfrön och krydda med det roligaste du kan hitta, chilipeppar, spiskummin och sådant. Mixa skiten ur detta och forma sedan fina biffar som du steker i lite olja.

SLUT. Hoppas det blir gott, annars har du gjort fel, typ blandat i komjölk och sånt konstigt.