Mitt problem

Mitt problem är att jag inte har konkreta problem.
Jag har abstrakta problem. Problem med existensen, problem med moral, etik, filosofiska funderingar.
Jag har inte problem med att bussbiljetten är för dyr. Jag har inte problem med att min bästis har snackat skit om mig. Jag har inte problem med att TVn är trasig. Jag har inte problem med att jag är allvarligt sjuk. Jag har inte problem med att kylskåpet är tomt. Jag har inte problem med olycklig kärlek. Jag har inte problem med att pengarna inte räcker till. Jag har inte problem med att komma i baddräkten till sommaren. Jag har inte problem med att min arbetsplats är en hälsofara. Jag har inte problem med att min mormor inte kan acceptera min livsstil. Jag har inte problem med att få vänner. Jag har inte problem med att sköta hushållet. Jag har inte problem med psoriasis. Jag har inte problem med alkoholen. Jag har inte problem med att hinna köpa alla julklappar. Jag har inte problem med att jag stammar. Jag har inte problem med att jag och min partner bråkar för mycket.
Eller något annat i samma stil.

Jag har problem med att lista ut vart världen är på väg. Jag har problem med att räkna ut vad som händer efter döden. Jag har problem med att få klarhet i hur idealsamhället ser ut. Jag har problem med att lägga pusslet angående sociala koder och dess funktioner. Jag har problem med att förstå hur andra människor tänker. Jag har problem med att avgöra på ett djupare plan vad som är rätt och fel. Jag har problem med att förstå mig själv och placera in mig i systemet. Jag har problem med att få alla bitarna i systemet att passa ihop. Jag har problem med att begripa vad jag strävar efter.

Sådana är mina problem, ytterst abstrakta. Det är vad som skiljer mig från andra.
Något säger mig att konkreta problem är lättare att hantera.

Fula män och sköna kvinnor

Now I am going to write about something that I faktiskt vet någonting om, känner, är säker på och vågar säga rakt ut med all ilska jag känner. Bra.
Jag tänker skriva om skönheten i manliga/kvinnliga kroppar.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk säga att kvinnor har så vackra mjuka kroppar, och att de är mycket mer attraktiva än mäns kantiga hårda kroppar.
Ofta hör man just kvinnor själva säga sådant, liksom erkännande att de rentav skulle kunna idka erotisk samvaro med en kvinna - den kvinnliga kroppen är ju så tilltalande att inte ens en heterosexuell kvinna kan låta bli att sukta lite efter den.
Och såklart blir det till en allmän sanning.
Inte sällan är det heller män som säger att mäns kroppar inte är mycket att ha ur estetiskt perspektiv, kvinnokroppen är ju den fulländade, modersfamnen, blomman, gudinnan, erotikens hamn medan manskroppen är till för att arbeta och jaga.

Med detta i bakfickan ser alltså modellen ut så här:
Kvinnor är vackra (och skall så förbli, kosta vad det kosta vill), alla kan attraheras av en vacker kvinna för så har naturen bestämt det. Män är inte mycket att hänga i julgranen och tänder man (dvs kvinna) på en man så är det för att han är snäll, trevlig, romantisk, charmig, ger en blommor och choklad och hela konkarongen (det luktar lite gammal "släppa till"-mentalitet) och det uppväger deras anskrämliga yttre.

Här kommer kanske bögarna in i bilden, och en bög är en man, dvs en riktig, stark sexualitet (den som kvinnor ju saknar) - en man som tänder på en man, vad bevisar det? Att mäns kroppar har något ändå som kan få folk att tända till?
Och om en man kan attraheras av en man bara för hans kropp, vem vet om inte kvinnor kan det då också? Och det vore ju fullkomligt revolutionerande när vi nu gemensamt kommit överens om att män är fula och kvinnor är vackra.
Isåfall faller ju hela modellen som jag just ritat upp. Tack för det.

Herregud, vad hade vi gjort utan bögarna. Förlåt, och flatorna och transorna och allihopa såklart.

Nej, stoppa upp er jävla fördomsfullhet i röven redan idag, jag ber er. Hej då, hej då, hej då, hej då!

Nils och jag är (nästan) lika goda surkålsuparepoeter

Häromdagen hade vi en rolig övning som gick ut på att härma sin favoritpoet. Den enda jag kunde komma på var Nils Ferlin, så jag gjorde som vi skulle; skrev av tre dikter samt skapade en egen i Ferlinsk stil.
Först tyckte jag att det var genant att läsa upp sin egen härm-dikt samtidigt som de mästerverk som en äkta poet nedtecknat för länge sen.
Härefter skulle resten av klassen iallafall gissa vilken av dikterna som var min av de fyra som lästes upp. Faktum var att det inte alls var så tydligt som jag trott vilken som var en "förfalskning", och de andras dikter var inte heller lätta att gissa på.

Så här lyder iallafall de dikter som jag och Nils skrivit, och ni får gärna gissa själva, utan att fuska förstås:

Nr 1
Ser du dessa vissna löv,
Vissna löv i vinden –
Så är jag ett visset löv,
Visset löv i vinden –
Döden skall mig fatta
I sin gamla kratta –
… Åh jag är väl ännu röd,
Ännu röd om kinden –
Fast jag är ett visset löv,
Visset löv i vinden


Nr 2
Man kan inte räkna dem alla
Sägner och sånt man hör…
Det sägs att en stjärna skall falla
Var gång när en människa dör –

Lyhörd i nätternas kyla
Och vindarnas frusna musik
Hundarna hörde jag yla,
Som hundar yla för lik,

Änkorna hörde jag skrika
Och barnen snyfta för bröd –
Stjärnorna kvittar det lika
Om någon är född eller död


Nr 3
Jag har hört hur de talar om livet,
Som en gåva man ej slänger bort
Att den stund som man får här på jorden
Är ljuvlig men smärtsamt kort.

Men jag hör hur de jämrar och gråter,
Hur de lider och plågas i nöd -
Så i mina öron det låter
Att ”lycklig är den som är död”


Nr 4
Inte ens en grå liten fågel
Som sjunger på grönan kvist
Det finns på den andra sidan
Och det tycker jag nog blir trist

Inte ens en grå liten fågel
Och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste dagen
Som sommaren ger
Har det hänt att jag längtar dit.

Betyg vinterkängor: Underkänd

Jaha, det avgör saken. En halvtimmes (drygt, jag har ingen koll på tiden) traskande i snö som långsamt förvandlas till slask, har tvingat mina vinterkängor att visa sitt rätta jag.

Miljövänlig och sparsam som jag är tänkte jag klara mig med mammas gamla kängor iallafall den här vintern, och att köpa nya, egna skor kunde bli av en annan gång.
Men trots att de helt bergsäkert är av ett fint, dyrt märke (det är ju mamma som har köpt dem), tillverkade av djurisk mocka och med rejäla gummisulor, så läcker de som en båt som gått på grund. Jag misstänker en spricka i kölen - förlåt, sulan - som gladeligen suger in allt fuktigt som kommer i närheten som en annan H2O-dammsugare.
Kom hem med strumpor som hade kunnat räknas som nytvättade, om det inte vore för att vattnet som droppade från dem var brunt till färgen. Detta är oacceptabelt. Hädanefter kommer jag med gott samvete att titta efter nya skor så fort jag får chansen. Jag börjar redan idag!

Steninge

Steninge är platsen där vi alla växte upp. Ja, alla i min släkt alltså. Föddes gjorde vi på olika ställen, bodde och levde likaså. Men varje sommar var det till farmor och farfar i Steninge man åkte för att träffas och umgås.
En epok är över, och det är mycket konstigt att förstå. För att inte säga omöjligt.

Om politisk korrekthet, fårskallighet och bristen på eftertanke.

Gruppen på facebook som jag nyss skrev om, har insett och rättat till sitt misstag. Efter mina upprörda men ändå sansade och vänliga kommentarer (anser jag själv) har de lagt upp ett par länkar samt ändrat sin beskrivning så att det framgår att det var en präst som låg bakom det kontroversiella beslutet, och ingen annan.
Jag är så glad att jag klappar händerna som en säl och fnittrar och svär på samma gång. Jag äger, alltså.

Skulle tro att skaparen av gruppen inte var ute efter att sprida smygrasistiska värderingar och mana till "nationellt motstånd", utan bara hade hört om händelsen på avvägar och blivit så arg att hen skapat en grupp utan att reflektera några gram först.
Det är förståeligt och inte alls ovanligt, men jag hoppas att några människor lärt sig en del om eftertanke och källkritik nu.

Rasism bygger på en jävla massa lögner och förfalskningar och väldigt snabbt dragna slutsatser, så det finns all anledning att reagera på sånt här. Det är inte en småsak att ge en massa människor vatten på sin kvarn genom rent fabulerande som korkskallarna inte har vett att kolla upp innan de sväljer det med hull och hår och går in för att hämta högafflarna. Det är ren känslopolitik, där folk ställs mot varandra, och drar man sig för att sätta invandrare mot svenskar, kan man alltid dra upp den förhatliga imaginära gruppen av "politiskt korrekta" och hetsa folket emot.

Politisk korrekthet är för övrigt ett begrepp som jag snart kommer att spy över; det är ett så medvetet förenklande av åsikter och värderingar, där den som anklagas för att vara pk automatiskt blir den fega och lättlurade som vill ha diktatur och är folkets fiende nummer ett. Svårt att försvara sig från den plumpa anklagelsen.
En debatt om politisk korrekthet kunde bli hur intressant och uppfriskande som helst, om det inte vore för att det går inflammation i ordet bland arga internetanvändare med vild fantasi och halvtaskiga argument och källor.

Ofta förekommande är idén om att "de politiskt korrekta", vilka de nu är, är köpta/lurade/rövslickare till "eliten", medan alla som "vågar säga emot" är oerhört modiga och intelligenta individer som kan tänka själva. De har dessutom, till skillnad från alla andra fegisar, öppnat ögonen och sett sanningen.
Jag tycker att dagens händelse talar sitt tydliga språk; man är inte automatiskt så där översmart och kritisk till allt bara för att man "vågar vägra vara politisk korrekt" - man kan rentav vara lika lättlurad och fårskallig som man påstår att de man kritiserar är.

Pepparkaksgubbar, rasister och förhastade slutsatser.

Men förballade jädra pruttkuddar vad jag blir trött på folk som brusar upp och blir arga till höger och vänster utan att ta reda på fakta!

Det finns en grupp på facebook, som heter "Vi som vill ha pepparkaksgubbarna kvar i Luciatåget!!!", och informationstexten lyder "Varför måste vi be om ursäkt för våra svenska traditioner som vi har haft i flera hundra år?
I Älghult så skall 9:orna i år "lussa" i deras kyrka utan pepparkaksgubbar eftersom det anses vara rasistiskt. Det är nu förbjudet i den skolan."

Okej, tänker jag, intressant, detta vill jag gärna läsa mer om. Självklart låter det fullkomligt idiotiskt, men jag kan inte lita blint på en facebook-grupp utan att läsa om vad som har hänt först.
Ingen länk på sidan, jag kommenterar att jag gärna vill se att de lägger upp en länk, och att man framstå som mer seriös om man har en källa att hänvisa till.
Googlar lite, och hittar tillslut en artikel i expressen:

Där står alltså att läsa att
1) Luciatåget skulle inte vara i en skola utan en kyrka (att skolan har förbjudit något är alltså bullshit)
2) ordet "rasistiskt" nämns 0,00 gånger, däremot hänvisar prästen till kristna traditioner som han VILL BEVARA, dvs Lucia som är ett kristet helgon är välkommen, men tomten och pepparkaksgubben är inte några kristna symboler, helt enkelt.

Men utan att bry sig om vad som egentligen har hänt väljer alltså någon att starta en grupp på facebook, utan att förklara den verkliga bakgrundshistorien för blivande medlemmar. Istället spelar man glatt ut PK-kortet åter igen, för det funkar garanterat när man vill hetsa upp och skapa en mobb, som reser sig emot den diffusa gruppen "invandrare som tar över Sverige samt den politiskt korrekta eliten som inte vågar säga ifrån". Jag är rövtrött på den historien.

Herregud, och de säger att folk blir smarta och lär sig tänka kritiskt av internet. Men inte alla uppenbarligen...